Italian High Renaissance Painter, 1477-1549 Sienese painter, whose real name was Giovanni Antonio Bazzi. Born in Vercelli, Piedmont, he went to Rome c.1508. Commissioned by Pope Julius II, he painted frescoes in the Camera della Segnatura in the Vatican. Raphael's frescoes afterward replaced most of his work there. For Agostino Chigi in the Farnesina Villa, Sodoma painted two frescoes, The Marriage of Alexander and Alexander in the Tent of Darius. In Siena and its vicinity he produced many works, executed in a saccharine style.  Related Paintings of SODOMA, Il :. | St. George and the Dragon fh | Allegory of Celestial Love srt | scenes out of life of the hl. Benedikt | Saint Jerome in Penitence | Ecce Homo |
Related Artists:
Francesco Hayez
1791-1882 Italian Francesco Hayez Galleries Hayez came from a relatively poor family from Venice. His father was of French origin while his mother, Chiara Torcella, was from Murano. The child Francesco, youngest of five sons, was brought up by his mother sister, who had married Giovanni Binasco, a well-off shipowner and collector of art. From childhood he showed a predisposition for drawing, so his uncle apprenticed him to an art restorer. Later he became a student of the painter Francisco Magiotto with whom he continued his studies for three years. He was admitted to the painting course of the New Academy of Fine Arts in 1806, where he studied under Teodoro Matteini. In 1809 he won a competition from the Academy of Venice for one year of study at the Accademia di San Luca in Rome. He remained in Rome until 1814, then moved to Naples where he was commissioned by Joachim Murat to paint a major work depicting Ulysses at the court of Alcinous. In the mid 1830s he attended the Salotto Maffei salon in Milan, hosted by Clara Maffei (whose portrait Hayez painted for her husband), and he was still in Milan in 1850 when he was appointed director of the Academy of Brera there. Assessment of the career of Hayez is complicated by the fact that he often did not sign or date his works. Often the date indicated from the evidence is that at which the work was acquired or sold, not of its creation. Moreover he often painted the same compositions several times with minimal variations, or even with no variation. His early works show the influence of Ingres and the Nazarene movement. His later work participates in the Classical revival.
Willam mulready,R.A.
1786-1863
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.